Ulvöhamn var Norrlands största fiskeläge. Hit seglade fiskare från Gävle och andra mellansvenska städer varje försommar för att fiska strömming i Bottenhavet. Strömmingen härifrån är mager och lämpar sig särskilt väl för syrning, och fisket och fisken förklarar tillsammans mycket av varför surströmmingen förknippas med just Ulvön och Höga kusten.
Hur kom gävlefiskarna till Ulvön?
Det kommersiella fisket vid Höga kusten började med gävlefiskarna, fiskare från Gävle som seglade norrut redan på 1400-talet i haxar, tvåmastade segelskutor som flera fiskare ägde tillsammans. År 1557 fick de Gustav Vasas privilegium att fiska längs Norrlandskusten, och som skatt lämnade de var tionde tunna till kronan. Gävlefiskarna ska ha varit verksamma i 87 hamnar från Hälsingland i söder till Grundsunda i norr, och Ulvöhamn, Trysunda och Sandviken var några av dem.
Ulvöhamn, som ligger skyddat vid ett sund mellan Norra och Södra Ulvön, blev Norrlands största fiskeläge.
Fjärrfiskarna kom på försommaren och hade med sig hemifrån allt de behövde för en hel sommar. I ett fiskeläge som Sandviken stod sjöbodarna närmast vattnet. Där förvarades fisken och redskapen, och på loftet sov pigor och drängar. Intill låg kokhusen, där fiskarfamiljerna bodde. När sommaren var slut seglade de hem igen. Mer om öarna och om fiskarnas kapell finns i guiden till Ulvön, Trysunda och Högbonden.
Varför fick strömmingen jäsa?
Strömmingen var kustbefolkningens viktigaste föda, och den behövde hålla. Längs Norrlandskusten har den saltats in, syrats och lagts in i ättikslag, både för hushållet och för handeln. Jäsningen var ett sätt att bevara fisken, och surströmmingen var vardagsmat i bondesamhället långt innan den blev festmat.
Bottenhavets och Bottenvikens bräckta vatten ger en strömming som växer långsammare än sillen i södra Östersjön och har mindre fett, typiskt 4 till 8 procent i köttet. Den låga fetthalten gör den särskilt lämpad för syrning. Hur jäsningen går till, varför premiären infaller i augusti och vad som hör till bordet står i guiden om surströmming i Höga kusten.
Hur gammal är surströmmingen?
Surströmmingen är känd i Sverige från åtminstone 1500-talet, då det redan fanns handel med den. Ordets äldsta belägg i Svenska Akademiens ordbok är från 1732, då Linné använde det. Hushållsskribenten Rothof skrev 30 år senare att sur strömming ”hålles af många för en delicat mat”.
Under 1800-talet bytte rätten samhällsklass, och den tidigare fattigmansmaten blev festmat. Charles Emil Hagdahl, århundradets mest kända svenska kokboksförfattare, kallade 1891 rätten ”en gammal anrättning”. Försäljningen söderut ökade efter hand, bland annat tack vare bättre förpackningar: träkaggar, krus och till sist konservburkar. År 1910 hade svenskan fått orden surströmmingsfabrikant och surströmmingsindustri.
Vad hände när gävlefiskarna slutade komma?
Fjärrfisket i Ångermanland avtog under 1800-talet och upphörde helt i början av 1900-talet. Fiskare som bodde vid kusten tog efter hand över fiskelägena. Ulvöhamn hade också en bofast befolkning, något som bebyggelsen vittnar om.
Strömmingsfisket fortsatte längs kusten även sedan gävlefiskarna slutat komma. Zoologen Carl Fries kallade 1944 Höga kusten för Strömmingskusten, för att visa hur mycket fisket betytt för den här delen av landet. Surströmming räknas i dag som en regional produkt i Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Rätten hör inte till Ulvön ensam, men på Ulvön syns fortfarande spåren av det fiske som gav upphov till den.
Vad finns kvar av fiskeläget på Ulvön i dag?
Ulvöhamn är riksintresse för kulturmiljövården. Bebyggelsen står tät längs en strandnära hamngata, med sjöbodar och bostadshus nära vattnet, de flesta gavelvända. Husen är till största delen faluröda, med inslag av ljust målade bostadshus. En bit bort ligger gistvallar med ställningar där näten hängdes på tork.
På den nordligaste delen av Norra Ulvön ligger Sandviken, det bäst bevarade fiskeläget i Ångermanland. Sandviken nämns i skrift första gången vid 1600-talets mitt. Bönderna i Norrbyn på Ulvön ägde då fiskeläget och arrenderade ut det till fiskare från Strängnäs och Enköping, och under 1700-talet kom fiskarna framför allt från Gävle. Sjöbodarna står i en vid båge kring naturhamnen och byggdes efter en brand 1786. Husen har aldrig använts för permanent boende. När fisket upphörde köpte Modo fiskeläget och gjorde det till semesteranläggning för de anställda, och sedan 2005 är det kulturreservat.
I Ulvöhamn är Ulvö museum uppbyggt som ett fiskarboställe från 1900, med sjöbod, boningshus och gistvall. På skullen i sjöboden finns digitala sökstationer med fördjupad information om strömmingsfisket och salterierna.
Sjöbodarna i Ulvöhamn och Sandviken står kvar vid vattnet, och strömmingen fiskas fortfarande längs kusten.
Senast faktagranskad: 22 oktober 2026