Höga kustens världsarv tar inte slut vid den svenska kusten. År 2006 utökades listningen till att även omfatta Kvarkens skärgård på den finska sidan av Bottniska viken, ett av bara ett fåtal världsarv som Sverige delar med ett annat land. Här är sambandet mellan de två delarna, och vad som skiljer den finska skärgården från den svenska.
Ett världsarv i två länder
Höga kusten skrevs in på Unescos världsarvslista år 2000, ensam och enbart svensk. Sex år senare utökades listningen med den finska skärgården utanför Vasa, och sedan dess heter platsen formellt High Coast / Kvarken Archipelago i Unescos egen dokumentation, som anger 2006 som året för denna gränsöverskridande utökning. Motiveringen är densamma på båda sidor om viken: området visar landhöjningen efter istiden tydligare än nästan någon annan plats på jorden. Höga kusten och Kvarkens skärgård är dessutom listade enbart på det geologiska kriteriet (viii), utan något kulturhistoriskt kriterium vid sidan om, vilket bara gäller en mindre andel av världens världsarv.
Kvarkens skärgård: samma process, helt annat landskap
Där Höga kusten är brant, med djupa fjärdar och ett hav som når nästan 300 meters djup, är den finska skärgården raka motsatsen. Enligt Unesco består Kvarkens skärgård av omkring 5 600 öar och skär, spridda över ett hav med ett medeldjup under tio meter. Landskapet domineras av så kallade De Geer-moräner, smala och parallella åsar av grus och sten som bildades när inlandsisen smälte för mellan 10 000 och 24 000 år sedan och som fortsätter att stiga ur havet i takt med landhöjningen.
| Jämförelse | Höga kusten, Sverige | Kvarkens skärgård, Finland |
|---|---|---|
| Landskap | Branta berg, djupa fjärdar | Flacka öar, grunt hav |
| Havsdjup | Upp till 293 meter | Medeldjup under tio meter |
| Öar och skär | Ej separat angivet | Cirka 5 600 (Unesco), 7 000 kobbar och skär (Länsstyrelsen) |
| Del av världsarvet sedan | 2000 | 2006, som utökning av samma listning |
Kvarken, sundet som gett namn åt skärgården
Namnet Kvarken syftar egentligen på själva sundet, den smalaste passagen i Bottniska viken mellan Umeå och Vasa, ibland kallat Norra Kvarken för att skilja det från Södra Kvarken längre söderut, den smalaste passagen i Ålands hav mellan Åland och den svenska kusten vid Öregrunds skärgård. Skärgården som ingår i världsarvet ligger på den finska sidan av just det sundet och har fått namnet med sig därifrån. Se den gärna som en geografisk syster till Höga kusten snarare än en direkt fortsättning av den, samma geologiska process, men formad av ett grundare och flackare hav.
Två länder, en förvaltningsplan
De två delarna av världsarvet ligger omkring 150 kilometer från varandra tvärs över Bottniska viken. Färjan mellan Umeå och Vasa korsar sundet året runt och tar omkring fyra timmar. Sedan 2024 förvaltas de efter en gemensam plan. I Sverige ansvarar Länsstyrelsen Västernorrland, i Finland gör Forststyrelsens naturtjänster det, och tillsammans tog de fram sin första gemensamma förvaltningsplan någonsin för hela världsarvet. Länsstyrelsen beskriver planen som ”vårt verktyg för att tillsammans säkerställa att världsarvets värden bevaras”. Innan dess hade Sverige och Finland haft var sin egen förvaltningsplan för sina respektive delar.
Vill du läsa mer om den svenska sidan, landhöjningen och hur världsarvet avgränsas längs kusten finns det i vår guide till Höga kusten, världsarvet vid Bottenhavet. Och för den som vill uppleva skärgårdslandskapet på plats, om än på den svenska sidan av samma vik, ligger Ulvön, Trysunda och öarna en bit söderut längs kusten, med samma stigande mark under fötterna som på andra sidan Bottniska viken.